Var från början väldigt planerad men spårade ut när jag var påväg till stallet.
Tog bussen till stationen där jag skulle byta till en annan buss.
När den kom in på stationen (jag satt inte på den då) så svängde den för tidigt och kör in i bakhörnet på en annan buss så att fönstrens spricker på båda bussarna och den påkörda förstörs helt i bakhörnet och motorn läcker olja..
Tyvärr satt det flera personer på båda bussarna och en blir skadad och får åka ambulans till sjukhuset..
Läskigt värre.. Första bilden är på bussen jag skulle tagit och den andra bilden är på den påkörda bussen.

Usch.. Tänk bara vad som kunde ha hänt, det kunde varit flera personer som blev körda till sjukhus pågrund v skador.. Bara för att busschauffören som åkt där miljontals gånger tidigare svänger fel..
Är så lättad över att inte jag satt på den bussen!

Såklart kommer ingen ersättningsbuss och nästa går efter en timme så jag tar och promenerar till stallet.
Hade tänkt att rida både Bill och Maja men hann inte det eftersom vi skulle till banken på eftermiddagen för att fixa ID.
Så jag skonade Maja för det varma vädret och tog bara Bill idag.
Gjorde en liten upprepning av passet igår men lite längre. Kände igenom honom och gjorde lite slutor och sidförande. Han lyssnade jättebra på både skänkel och hand och kändes mjuk och följsam!
Bill har ju väldigt lång kropp som gör att han får mycket svårare att höja ryggen och arbeta under sig. Därför är det viktigt att jag alltid försöker rida honom i form, och jag känner verkligen hur mycket det hjälper!
När han sänker huvudet och nosen hamnar i lodplan höjer han ryggen och jag känner direkt hur mycket rundare och luftigare steg han får!
Bara att jobba på så att vi hittar den där stadiga formen, men det tar sig!

Imorgon börjar skolan:(
Aja ska väl bli lite kul ändå att börja åttan:)
Men ska vara där kl 10 och är färdig vid 12 så åker till stallet efter det.
Tänkte låta Bill vila imorgon så att han kan ta in allting nytt, nya människor, nytt stall, nya hästar.

Snart är det ett år sedan jag slutade rida Nemo. Och jag har saknat honom varenda dag, jag blir ledsen varje gång jag tänker på honom, vi skulle kunnat göra så mycket mer om han inte hade bytt stall..
Jag red honom bara i 9 månader men vi fick ett så otroligt starkt band mellan oss. Men vissa människor förstår inte det, de säger att 9 månader inte är tillräckligt för att få ett starkt band, speciellt inte när jag bara red honom en dag i veckan.

Men det är inte tiden som spelar roll, det är kemin som gör det.
Passar man ihop med en häst märker man det direkt. Första gången jag satt upp på honom kände jag det direkt, vi hör ihop. Så är det bara.

Nemo är en av de bästa hästar jag ridit men jag fick inte tillräckligt lång tid med honom. Han bytte stall till ett som var ganska nära men inte så lätt att ta sig till. Så jag har inte hälsat på honom så ofta och jag saknar honom så otroligt mycket..
Nu flyttade min kompis medryttarhäst till samma stall och när jag följer med henne dit kan jag passa på att hälsa på Nemo och det är så skönt för det dröjer inte flera månader emellan då.

Jag förstår ju att jag inte skulle kunnat fortsätta rida honom ändå för jag har ju växt ur honom för länge sen. Men jag hade alltid trott att han skulle finnas där, på samma stall. Så att jag bara kunde gå in i boxen och säga hej efter att jag ridit en annan häst. Eller gå in i hagen och ge honom en kram och säga att jag saknar att rida honom.

Jag saknar honom fortfarande lika mycket som när jag slutade rida honom, tiden läker alla sår, säger de.
Bullshit säger jag...

Så det enda jag vill är att folk kan trycka in det i huvudet så att de förstår att jag saknar honom!

Förlåt för rörigt inlägg men jag behövde skriva av mig lite..