Har nyss läst ett otroligt pepprande inlägg av Nellie Berntsson på hennes blogg.
Som handlade om hennes hästar, hur hon köpt in dem för alldeles egna pengar till en lägre summa och sedan utvecklat och växt i skorna med dem tills nya hästar köpts in och utvecklats de också.

Det är otroligt hur Nellie har gjort dethär, jag vet ju lixom hur fina hennes hästar har blivit.
Och speciellt att hon köpt in sina ponnyer/hästar för helt egna pengar till en lägre summa (ingen av ponnyerna över 30 000kr) och sedan kommit så långt med dem!

Som hon beskrev det; hennes liv är inte som att glida på en räkmacka.

Pepprande inlägg som jag har hämtat mycket energi från och hoppas att detta kommer hjälpa mig att satsa mot mina mål och uppnå dem!

Det finns en djungel av olika bett i hästvärlden. skarpa och mjuka. alla med olika funktion.

på Maja och Miranda rider jag med vanligt tredelat tränsbett, vilket funkar utmärkt på dem.

Alla hästar är inte lika, de behöver olika sorters bett. vissa hästar r känsliga i munnen och behöver ett mjukare bett, såsom gummibett. Andra hästar är hårda elr pigga och kan behöva ett skarpare bett.

jag har inget emot ryttare som rider med ett skarpt bett på sina hästar (med vissa undantag) bara de rider på ett acceptabelt sätt.

vissa ryttare missbrukar bettets effekt och använder ett för skarpt bett när de är alldeles för hårda i handen. DET är inte okej! Ryttaren ska själv veta hur bettet ska användas och använda det därefter!!

det är ofta man ser på tävlingsplatser eller på sitt egna stall ryttare som rider fel, till och med erfarna ryttare kan hantera bettet fel.

Pessoabettet tillexempel, det är ett bett jag är HELT emot! det är ett skarpt bett som används utan kindkedja och har då konsekvensen att det rör sig alldeles för mycket i hästens mun när ryttaren tar i tygeln.

det lixom vrider sig och trycker i nacken på hästen och får den att känna obehag och ger dubbla signaler som hästen inte förstår. då blir hästen spänd och orolig.

nej till pessoabett!! det finns andra bett som funkar så mycket bättre!

man ska inte vara rädd för att prova nya bett, funkar inte din häst på det vanliga bettet, prova då ett annat och se om hästen gillar det bättre.

vissa oroliga hästar rider man med skarpt bett på, kanske är det därför hästen är orolig, då kan man prova ett mjukt och försiktigt gummibett.

om inte hästen gillar något bett kan man prova hackamore elr annat sorts bettlöst.

det är också bra att kolla hästens tänder om den är orolig att rida.

det finns mycket mer jag vill skriva om det här ämnet, men det hiner jag inte så detta får räcka för denna gång!

HÖRS!!

Det är ofta man ser på sociala medier, speciellt instagram, att någon kommenterar på bilder/filmer när någon rider och ger tips. Tex

trampa ner hälen, ha stadigare tygel, sätt dig djupare i sadeln m.m
Men den som lägger ut bilden/filmen tar det som "hat" och börjar bråka.

jag blir väldigt irriterad på det, för att man ska TA EMOT tipsen!
De flesta börjar säga emot eller bortförklara sig när man får tips om sin ridning.
Ibland går det så långt att det blir en STOR diskussion.

jag tycker ju då att man måste ta emot tipsen!
Man blir inte bättre på att rida om man bara gör som man alltid gör utan att kunna ta tips från andra.
Då blir ridningen ensidig och rentav dålig!

Visst kan det skrivas på ett elakt sätt och faktiskt menas som hat. DET är inte okej!
Men det är bara att svälja stoltheten och faktiskt se sina brister!
Man ser inte alltid sina brister förrän någon påpekar dem.
Då är det helt enkelt bara att ta emot dem, man blir bättre i sin ridning om man lyssnar på andra som tipsar!

HÖRS!

Som rubriken lyder så kommer jag hädan efter ta varenda chans att lära mig mera!

Nu har sökandet efter en foderhäst börjat, men det är svårt att hitta den perfekta, så vet ni någon D-ponny som ska lånas ut på foder/säljas så får ni JÄTTEGÄRNA kontakta mig antingen här i kommentarerna eller
På min MAIL viggehast@gmail.com eller
På min KIK viggemaja .

Jag hade blivit tipsad om en D ponny som skulle säljas/lånas ut på foder och lät som värsta drömhästen, men tyvärr han den bli såld innan vi kunde provrida...
Surt, men det kanske helt enkelt inte var meningen att jag skulle ha just den hästen, ödet bestämmer.
Man får ju inte det perfekta nappet på en gång haha.

Så jag fortsätter att leta, så får vi se hur det blir!
HÖRS!

Förlåt för dålig kvalité! Men älskar den ponnyn!!

 Jag har ju två medryttarponnyer. Med dem gäller inte bara åka till stallet, mocka och fixa och rida lite för skojs skull. 

Nej, dessa hästar är mina träningskompisar, jag utveckar den och de utvecklar mig.

När jag rider Maja gäller två saker; träna varierat och roligt!
Jätteviktigt att ha en varierad träning, inte lunka runt på banan dag ut och dag in, gör si, gör så.
Nej, varierad träning betyder att hästen ska få nya utmaningar varje dag, testa något nytt!
Maja rider jag tre dagar i veckan, då blir träningen så att jag varierar mellan uteritt, dressyr/lydnad/kondition och hoppning/markarbete.
Det blir varierat och kul både för henne och för mig.
Där gäller det ju mycket också att jag utvecklar henne, hittar på nya övningar och tränar kondition.

Miranda försöker jag också variera träningen så mycket som möjligt. Men jag rider ju bara henne på lördagar och varannan tisdag och så har hon en annan medryttare och går oxå på ridlekis. Då är det svårt att få reda på vad hon gjort under veckan.
Men då brukar jag variera träningarna för mig också, hoppade jag ena veckan är det nog dax att rida dressyr andra veckan.
Det ska kännas kul för både mig och hästarna.

Varierad träning är A och O i ridning:)
Men tänk på att ha KUL!

Nu tänkte jag då skriva ett åsiktsinlägg om travhästar som omskolats till ridhästar.

Själv tycker jag faktiskt inte alls om transporten av olika anledningar. Bland annat pågrund av pengarna, det spelas ALLTID stora summor pengar på de stora loppen.
Hästarna går bara på travet tills de är runt 7 år, om de presterar bra har de kanske turen att stanna kvar som avelsston/hingstar men tyvärr säljs de flesta billigt.
Två tredjedelar av alla färdiga travhästar har fått skador i senor och ben men mera och går faktiskt till slakt.
HEMSKT tycker jag!!!

Sedan finns ju faktiskt den sista tredjedelen travhästar som faktiskt kan komma till ett nytt hem, en andra chans helt enkelt.
Där de flesta skolas om till ridhästar och får fortsätta sina liv med en kärleksfull ägare som inte ställer några höga och svåra krav

Jag tycker det är helt FANTASTISKT att dessa hästar får en ny chans.
Hästar ska helt enkelt inte behöva slaktas när de har hela livet framför sig!

Själv så har jag lätt till att anpassa mig till olika hästar, hästarna behöver lixom inte anpassa sig efter mig.
Jag kan rida travare och tycker det är kul att utveckla och lära hästar.
Men just travarna är inte de jag tycker mest om. Självklart gillar jag dem som individer men jag väljer hellre någon annan häst att just rida.
Därför att de inte är skapta för den sortens ridgren som jag har specialiserat mig på.

Travhästar spänns alltid upp i en riktigt öppen form för att de ska få luftvägarna helt fria och kunna andas när de springer fort.
Det gör att de får en öppen form med sänkt rygg och kan vara väldigt svåra att forma om till en ridhäst. Då vill man ju att hästen ska höja ryggen, samla ihop sig och trampa under sig.
Det strider ju mot travhästens sätt att röra sig på.

Man som sakt tycker jag det är FANTASTISKT att det finns människor som tar på sig det här arbetet för att skola om en travare till ridhäst. Underbart!
En stor GULDSTJÄRNA till dessa människor!

Kommentera JÄTTEGÄRNA och berätta om vad ni tycker om travhästar som skolas om till ridhästar!
Jag vill höra! :D

Jag har haft en rad olika medryttarhästar och har provat ännu fler.
Det är inte alla som jag har klickat med.
Maja har jag absolut klickat med. Hon betyder allt för mig och jag kan inte klara mig utan henne. Hon är speciell på alla möjliga sätt.
Vi förstår varann jättebra och jag älskar henne.

Andra hästar har jag inte klickat lika starkt med, det blir helt enkelt ingen lika stark känsla.
Såsom Golden, Lottie, Emmy (hästar jag provat)
Det är så olika med olika hästar. Man passar helt enkelt inte med alla hästar.


Nemo fick jag också ett väldigt starkt band till, jag har fortfarande inte släppt taget.. Även om han flyttade för ett halvår sen..
Jag blev sjukt ledsen när han flyttade.
Även om man inte har ridit hästen länge eller inte så ofta kan hästen ändå betyda sjukt mycket för en, men det förstår inte alla.

Nu måste jag snart sluta rida Miranda. Jag har varken tid elr pengar att fortsätta rida henne samtidigt som vi tar både Maja och Paddington på foder.
Men Miranda är också en speciell häst för mig.
Jag tycker väldigt mycket om henne och kommer sakna att rida henne.
Det är så många hästar jag har ridit och inte alls lika många jag "klickat" med...

Alla borde förtjäna att ha ett sådant här band till en häst eller annan varelse.
Det är någonting man aldrig glömmer. <3

Nu ska jag skriva ett inlägg om stretching, hur man gör för att stretcha sin häste efter ridpasset.

Stretching är viktigt, precis lika viktigt för hästarna som för oss människor efter ett träningspass.

När du ska trava av din häst efter ridpasset, rid då hästen i en låg form, själv släpper jag helt på tyglarna när jag travar av. Det gör att hästen slappnar av i och sträcker ut ryggmusklerna och travar på med ett avslappnat steg.

När du kommit in i stallet och tagit av utrustningen kan du stretcha din häst ytterligare genom att ställa den mot en vägg så att den inte kan vända sig om, ta en godsak och håll den intill hästens sida så att hästen sträcker dig efter den. Dra sedan bak handen mera så att hästens nos hamnar vid bakbenet, då stretchar man hästens sida. Gör sedan samma sak fast på andra sidan:)

Du kan också stretcha hästens sidor (och ben) genom att göra som på bilderna nedan:

Till sist kan du också göra "buga" den är enkel och stretchar hästens rygg bra, håll en godsak mellan hästens framben så att hästens böjer sig efter den.