VARNING! KÄNSLIGA PERSONER BÖR INTE LÄSA!

Nu ska jag skriva om en otroligt känslig och läskig sak, som gör mig rasande, ledsen och VÄTTSKRÄMD..

Tennessee walking horse är en hästras känd för sina tre extra gångarter, flat walk, running walk (båda beskrivs som en sorts trav elr blandning av tölt och passgång) och en till som beskrivs som en mer gungande galopp.

Alla gångarter är väldigt bekväma för ryttaren och hästen nickar med huvudet i takt och går det fort kan man höra hästens tänder klappra i takt med stegen.

dessa gångarter är helt unika och det är bara Tennessee walking horse som kan göra dem. De är medfödda och ingen annan ras kan lära in dem. De tävlas i dessa gångarter och visas upp.

rasen kommer från USA och det är där de används mest i dessa endamål.

Nu vill jag att ni tittar på den här videon om vad människor gör mot dessa hästar för att träna dem inför tävlingar eller uppvisningar..

jag varnar er för otroligt känslig video!

Detta är HEMSKT. Misshandel av hästar i denhär graden gör mig spyfärdig.. Vad händer med oss människor?

När jag ser det här vill jag knappt leva vidare i den här otroligt dumma och hemska världen..

Alltså titta! jag menar, ser hästen ens ut som en häst? vill du ha en sån här misshandlad förstörd häst (om man ens kan kalla det en häst)?

Att de visas upp i det där skicket och får höga poäng i uppvisningar, det är inte rätt! 

De människor som tror att hästen är en sak, de tror att de kan gå hur långt som helst..

De smörjer in hästens hovar och ben med oljor och kemikalier och binder fast dem med kedjor för att få hästen att lyfta hovarna högre! De virar in benen och hovarna i  plast och tvingar hästarna uthärda detta.

De slår hästen för att få den att höja huvudet och sänka bakdelen. 

smärtan och rädslan man ser i hästens ögon och kroppspråk är så fruktansvärt. 

De kan inte ens resa sig upp när de legat ner, de förlorar känseln och smärtan gör de så fruktansvärt rädda. Det enda de får är slag från otroligt dumma människor.

Den smärtan hästarna tvingas uthärda varje dag, bara av att resa sig upp när de legat är hemskt..

Personligen tycket jag detta är så mycket värre än all annan misshandel av hästar, rollkur t.ex, de hästarna kan man ju rädda med för dessa Tennessee walkers är det enda barmhärtiga att avliva dem..

Förlåt för väldigt dåligt formulerat inlägg men jag är så arg och ledsen att jag knappt kan tänka klart...

Denna sorts hästmisshandel kallas BIG LICK och bör förbjudas, så alla mina underbara läsare här på min blogg, ta detta med er och sprid det vidare så att det kan bli ett slut på detta hemska träningssätt!!

Skulle du verkligen vilja säga ''jag älskar hästar'' när du ser dethär?

kommentera gärna vad du tycker om detta.

Tro på dig själv, tro på det du gör, tro på att du kan göra allt.

Det är ord jag ser upp till. Du måste tro på dig själv! Vad är livet utan dig?
Tro på det du gör, tro på att du kommer att lyckas!
För det kommer du, på ett eller annat sätt.

Vi tar Miranda till exempel.
Hon är en 21:årig dressyrponny som hatade att hoppa.
Hon kickade, vägrade, smet förbi hindrena och tycke det var allmänt tråkigt.
När jag började hoppa henne trodde jag på henne, och på mig.
Jag visste att man kunde plocka fram någon hoppvilja ur henne.
Även om det var omedvetet tänkande, men tror man att man kan klara det gör man det!
Jag märkte ingenting av den tjuriga ponnyn när vi hoppade, ingenting.
Berodde det på mig eller på henne?
Båda antar jag, tillsammans trodde vi på oss själva och hoppade 90cm.
Vilket är otroligt med tanke på hur hon varit innan.

TRO PÅ DIG SJÄLV, OM INTE DU GÖR DET GÖR JAG DET ÅT DIG

Jag fick förslag på att skriva min åsikt om spö och sporrar. 

 

snart är jag hästägare, för en tid iallafall.

snart har jag ansvaret av en hel häst vilandes på mina axlar. och det är definitivt ingen dans på rosor, det har jag redan märkt nu när jag har medryttarhästar.

Nu har jag lixom bara kunnat säga till ägaren av hästen att jag inte kan komma och rida pågrund av de och de men när man själv är ägaren av hästen kan man inte bara säga ''nejmen jag är bortrest denhär veckan och kommerr inte och rider'' man är ju bunden till hästen på ett helt annat sätt, man måste alltid ut till stallet dagligen och se till att hästen har det bra och rider den. man kan inte åka på semester på samma sätt längre eller så.

Jag har ställt frågan ''klarar jag av ett sådant stort ansvar?'' ofta till mig själv de senaste månaderna.

svaret jag sagt til mig själv är ''ja, det gör jag''. inte själv, men jag har världens underbaraste föräldrar som hjälper och stöttar mig. inte genom att betala allt, utan genom att pusha mig framåt och ge mig deras stöd.

betala, det ska jag absolut göra själv, till en del iallafall.

meningen med detta inlägg är alltså, innan man skaffar häst måste man vara redo!

man måste ha tid, pengar, lust och tro. man måste vilja, tycka det är kul och vilja fortsätta både i med och motgångar!  

För ett tag sedan skrev jag om att träna varierat när man rider. 

hur lägger man upp ett ridpass? frågade jag mig själv förut.

när man inte har någon instruktör eller ridlärare måste man veta hur man gör själv.

Uppvärmning är A och O i ridningen. har man inte värmt upp ordentligt får man en stel häst som inte kan utföra det man ber den om.

Jag brukar varma upp med ökad skritt på långa tyglar i ca 5 minuter innan jag kortar upp tyglarna och gör lite volter och halter i båda varven tills jag känner att hästen blir mjuk och lyssnar på mig.

då travar jag både ökat och minskat för att få hästen att lyssna på förhållningar och den kan sträcka ut på stegen.

Jag kan också göra några slutor och öppnor i både skritt och trav.

jag börjar aldrig passet med att försöka jobba hästen i form. Det kommer sen när hästen är uppvärmd och avslappnad. Annars blir det så att man tvingar ner hästen på tygeln vilket är väldigt obehagligt för hästen.

I hoppningen värmer jag oftast upp med ökad skritt, trav oc galopp för att få hästen framför skänkeln. När jag känner att den är det kan jag börja minska och öka tempot om vartannat för att hästen ska lyssna på förhållningarna som är väldigt viktiga i hoppningen. Trav och galoppbomar är också väldigt bra alternativ för att hästen ska uppmärksammas på vad den ska göra härnäst:)

Det är också extremt viktigt att varva ner hästen efter ridpasset. annars kan den bli avkyld för fort eller börja kallsvettas och bli förkyld.

Jag travar av på längre tyglar i båda varven för att hästen ska kunna sträcka på halsen och ryggen i ca 5-10 minuter och sedan skrittar av på långa tyglar i ca 5-10 minuter:)  

jag och min kompis kom fram till att jag har haft 9 olika medryttarhästar. otroligt säger jag bara när jag blickar tillbaka på dem nu hah!

så detta inlägg kommer handla om dem, ni nya läsare har kanske inte en aning om vad jag babblar om när jag skriver om Nemo och Stickan tillexempel haha!

först och främst har vi Spicy. hon är en B-ponny som står på ridskolan jag red på då. och henne fick jag bli medryttare på. då var medrytteriet helt nytt för mig och jag hade ingen aning om hur man gjorde haha! jag var 9 elr 10 år gammal och  var inte medryttare på Spicy så länge.

bilden är från julavslutningen när jag och Spicy spelade pruseluskan i pippi långstrump haha!

när ridskolemedrytteriet inte funkade så började jag och min storasyster leta efter andra medryttarhästar och så berättade mammas kompis att hon hade en shetlandsponny som behövde medryttare. så vi provade och Maja som ponnyn hette blev jag medryttare på i september 2012 och har kvar än idag och jag kommer fortsätta rida och sköta henne så länge det går! det är en häst jag är ENORMT fäst vid!  

våren 2013 berättade mamma att det fanns en shettis korsning som hette Emil och en gammal conemara på samma stall som hette Bullen som sökte medryttare. så jag och min storasyster provred. jag red ju då Emil och Ingvild provade Bullen.

Emil var den busigaste lilla shettis jag träffat och jag tyckte väldigt mycket om honom, så jag blev medryttare på honom också!

nu var det så att Ingvild inte tyckte så mycket om Bullen så jag tog över honom också och hade nu tre medryttarhästar att rida:)

Bullen är 33 år nu och 31 när jag började rida honom och då gällde mest uteritter. denna underbara hästen lärde mig vad full galopp över ängar var och vad skritta i en ljus kall vinterskog var. något av det härligaste jag vet!

i höstas 2014 behövde jag sluta rida dem för att stallet låg för långt bort och jag inte kunde utveckla min ridning. Då lånades Emil ut och vi återkommer om vart:)  

vintern 2013 (då jag fortfarande red Maja, Emil och Bullen) blev jag tillfrågad att bli medryttare på min kompis B-ponny Nemo. så onsdagen den 11 december provred jag och jag har aldrig suttit på en underbarare liten ponny än honom.

Nemo blev jag ordentligt fäst vid vid första ögonkastet och jag njöt genom varje minut jag tillbringade med honom.

Nemo lärde mig oändligt mycket under tiden jag red honom och jag ångar inte en sekund på det vi gjorde tillsammams. 

men även den bästa tiden har sitt slut och tidigt hösten 2014 flyttade han till ett stall lite längre bort men jag kunde inte fortsätta rida honom.. det var då jag slutade rida Bullen och Emil också för att söka nya större hästar att rida.

jag saknar Nemo så otroligt mycket, han var en av de bästa individerna jag har träffat..  

Nu red jag bara Maja men behövde en till större och erfarnare ponny/häst att rida. så jag blev medryttare på Stickan som hon kallades.

en arabkorsning på 1,60cm i mankhöjd. som var dräktig och skulle föla maj 2015. hon var en härlig häst som jag också lärde mig massor av att rida.

hon tog sina chanser att lata sig men när man väl sa till om vem som bestämde blev hon underbar!

Stickan var en häst som det var tänkt att jag skulle kunna rida länge eftersom hon var så stor.

men hon blev halt, och fortsatte att vara halt, och fortsatte att vara halt..

ägaren ville inte medicinera eftersom det kan skada fölet så det beslutades att Stickan skulle få en lång vila tills hon fölade, så jag kunde inte fortsätta rida henne.

men nu i maj har hon fått värlens sötaste lilla föl som döptes till Eleonora af Bex.  

men när jag slutade rida Stickan julen 2014 provade jag en ridtravare på stallet Emil flyttat till när jag slutade rida honom.

Travaren hette Golden Shy och var 20 år gammal men hade slutat på travet när hon var väldigt ung och hon var därför ganska utbildad för att vara före detta travhäst.

men hon var inte min sorts häst riktigt så jag provade rida henne i en månad men fortsatte inte.  

då blev jag tillfrågad att börja rida Miranda, en maxad B-ponny på samma stall. och ja, henne rider jag nu och tycker väldigt mycket om! en ponny jag lär mig mycket med och har väldigt kul med!

läs min blogg för att följa  med mig och Miranda och se hur det går!

men nu efter sommaren ska jag sluta rida henne för att vi ska skaffa foderhäst.  

och under alla dessa byten mellan hästar och stall, sorger och glädje, har jag alltid haft kvar den ponnyn som betyder mest för mig, MAJA     

bjuder på en ordentiligt fånig bild haha

nu har jag suttit här och fixat och ordnat upp bloggen!

jag har skapat massor av nya ketegorier, bland annat om de förra hästarna jag red som Emil och Bullen och Nemo. och så har jag sorterat in inläggen i kategorierna!

så vill ni läsa om någon speciell häst kan ni bara klicka på kategorien!

lägger det här inlägget i alla kategorier så at ni lätt kan klicka et det haha!