Lite bilder från idag då vi åkte till fyrby. Mammas kusin Sannas gård, där hennes hästar Felix och Vento står. Jättehärligt att komma och hälsa på dem igen, det var jättelänge sedan!
Jag red Vento och Lova tog Felix medan mamma gick, vi skrittade ut en lång tur i skogen pågrund av värmen och det var hur mysigt som helst!
Alltid lika härligt att komma ut till fyrby!

Nu är det bestämt. Vi ska ta Bill.
Han var väldigt fult byggt, det kan jag faktiskt hålla med om, lång rygg och huvudet högburet.
Men han kändes rätt för familjen, då det inte bara är jag som ska rida honom utan också mina yngre syskon blev Bill den bästa eftersom han var erfarnast och en läromästare.
Han har tävlat LC men tränat upp till LB och är därför en bra och van hopphäst som jag kan lära mig mycket av.
Nu kommer vi att hyra häst i ett år, under detta år kommer fokus att ligga på att JAG ska lära mig, jag vill utveckla mig mer inom ridningen och komma ut på tävlingar med mera och då var Bill den hästen som kan ge mig allt dethär.
Om det hade varit långsiktigt (mer än ett år) skulle valet vara Woker eftersom han är yngre och vi kan utvecklas tillsammans men under bara ett år skulle vi nog inte kunna nå lika långt som jag hoppas att jag och Bill kan göra.

Och nej, Bill var faktiskt inte seg som man kan tro att han var när man ser videon. Bill har en egen motor men drar inte iväg, lyssnar på mina förhållningar.
Woker däremot behövde jag driva mycket på, han hade inte samma motor i början, jag fick snarare driva upp honom i en ökad luftig galopp för att få fram trycket.
Bill bar huvudet så högt för att han blivit ridna av oerfarna barn på ridlägerna de har under sommaren. De barnen hade ju då inte lärt sig jobba hästen i form utan fokuset låg på annat. Men Bill var mjuk och följsam i munnen och kunde jobbas i en bra form med en erfaren ryttare. Därför tror jag han blir rätt häst för mig. :)

snart är jag hästägare, för en tid iallafall.

snart har jag ansvaret av en hel häst vilandes på mina axlar. och det är definitivt ingen dans på rosor, det har jag redan märkt nu när jag har medryttarhästar.

Nu har jag lixom bara kunnat säga till ägaren av hästen att jag inte kan komma och rida pågrund av de och de men när man själv är ägaren av hästen kan man inte bara säga ''nejmen jag är bortrest denhär veckan och kommerr inte och rider'' man är ju bunden till hästen på ett helt annat sätt, man måste alltid ut till stallet dagligen och se till att hästen har det bra och rider den. man kan inte åka på semester på samma sätt längre eller så.

Jag har ställt frågan ''klarar jag av ett sådant stort ansvar?'' ofta till mig själv de senaste månaderna.

svaret jag sagt til mig själv är ''ja, det gör jag''. inte själv, men jag har världens underbaraste föräldrar som hjälper och stöttar mig. inte genom att betala allt, utan genom att pusha mig framåt och ge mig deras stöd.

betala, det ska jag absolut göra själv, till en del iallafall.

meningen med detta inlägg är alltså, innan man skaffar häst måste man vara redo!

man måste ha tid, pengar, lust och tro. man måste vilja, tycka det är kul och vilja fortsätta både i med och motgångar!